Mickis

Sorgarbetet har kommit ikapp mig..
Trodde aldrig det skulle kännas så här!!..



Tragiskt slut på en tragisk historia med MYCKET kärlek o passion..
Min ryggsäck med minnen som ja kan packa upp när ja vill, men som måste packas ner igen som en god vän sa!!.. Minnen som ingen kan ta ifrån mig o minnen som ja alltid vill ha kvar..
Men det är dags att ta sig vidare, följa vägen genom tårarna..

hur svårt ska det egentligen va..
Ja hade ju klarat mig så bra!!.. så förstörde ja för mig igen..
Tiden bakom har hunnit ifatt mig, och ja vet varken ut eller in..
Vem ska man prata med.. ingen som förstår.. ingen som orkar bry sig..

Va ska livet egentligen gå ut på??
hur många procent utav oss människor kan säga att dom haft ett relativt smärtfritt liv??
att kärleken vart så underbar o vacker??
det är mitt problem, ja tror ja lever i en saga.. men i min saga verkar det inte finnas ngt slut..

Men ja försöker ju skriva min saga själv, men ja ska då alltid klanta till det..
ja måste vara en väldigt vilsen själ.. undra om det finns ngn som har ork o tålamod att lyssna o försöka förstå.. helt utan att dömma..
Männskor är egoistiska svin..