Mickis

va äckligt..va nyss ute me hunden, och höll på att trampa på en sån vidrig ORM..
lång smal o svart.. fy fan.. ryckte åt mig Tyzon o halv sprang hem med gråten i halsen..
Började storgrina så fort ja kom innanför dörren..

Helt ensam är man också, och nu vågar iaf inte ja gå ut mer idag..
Dessutom så har ormjvävel förstört min promenad slinga för nu kan ja ALDRIG gå där mer..

ja tänker alltid när solen skiner att det finns säkert ormar, likadant idag..
Men ja brukar sällan träffa på någon..
och den ryggade tillbaka så där äckligt..

Men ändå är ja nyfiken o vill titta på aset men rädd för att det ska komma fler va det bara att vända hemåt..

kan knappt rensa en rabatt på sommaren!!
Sen blir ja alltid förvånad att ja reagerar så här för ja tror aldrig att det är så starkt, ja är mer rädd innan ja får se dom. och sen lixom släpper det..

en gång när ja bodde i Dingle i min fiiina 2,a så hajade ja till i min säng för ja fick för mig att ja kände en orm slingra över benen.. for upp o ut i storarummet, ringde pappa helt hysterisk.. mitt i natten..

vad gör ja nu då.. fick till slut mod o gick in o skaka täcket, o katten satte ja på jakt, för hade det varit en orm där så hade väl katten reagerat tänkte jag..
Men va man kan inbilla sig..

kanske är dags att försöka komma över denna äckliga FOBI..
Om dom är giftiga eller inte spelar då ingen roll..