Mickis

Jepp, som ja befarade.. ja o mamma i en stor konversation.. eller ska ja säga skrik i gråt kanske?
Helt vansinningt va det iaf.. halv 10 igår kväll,, Hon va galen!!..
Ja fattar inget,.. men nu ska va visst försöka gre ut våra problem iaf.. om det nu är möjligt..

för er som inte vet så har ja stått min mamma riktigt riktigt nära under hela mitt liv fram tills för ca 6 år sen då det började hända saker.. som ja inte riktigt vet..
Hon skiljde sig då från min bonuspappa, min brors pappa.. o ja höll mig undan.. lång historia..

Iaf, då va min mamma varm o ödmjuk,. fanns i alla väder, ja berättade precis allt för henne o vi pratade varje dag i telefon.. hon va min KLIPPA!!..

idag är hon kall o hård, vi pratar sällan o ses ännu mer sällan..
Hon kan inte längre va bollplank åt mina problem som hon säger o ja kräver för mkt..
O hur fel kan hon ha??..

Hon är iaf en helt annan person idag o det har ja svårt att acceptera..
Speceillt då hon tycker det är ja som kräver så mkt..

Hon har bara mig o brorsan o Nick, så det borde inte va några bekymer att finnas för oss anser jag..
O ja kan finnas för henne.. vi kan må dåligt tillsammans över allt vi igår igenom istället för på varsitt håll..
hon anser sig skona mig genom att inte delge mig sina bekymmer.. vilket hon där har heeelt fel..
Hur ska ja veta hur hon mår om hon inget säger.. ja frågar ju men får inga svar..
Hon tror sig veta hur ja känner, men frågar inte o lyssnar heller inte..

What to do??