Att vara Ensamstående..

Kan vara fantastiskt!!..
Man knyter band med sitt/sina barn på ett helt annat sätt..
Man sköter sig själv o bestämmer själv lite hur det ska se ut..

Men det kan också va fruktansvärt ensamt :(
som nu när lilleman varit sjuk..
man vakar på nätterna.. man finns till hands.. man vyssjar o säger att allt blir bra..
Hur modig han är.. hur duktig han är som tar sin medicin..
man sover knappt o man vaknar extra tidigt..

man skall sedan under en hel dag prestera massa olika aktiviteter o hellst inte tappa tålamodet alltför ofta på sitt barn..
det ska va frukost o lunch o mellanmål o kvällsmål..
bytas blöjor.. byta film 500 ggr
leka lite ibland..
Hålla ordning på saker o ting..
det skall handlas o det skall rastas hundar..

Man är så trött så det bara flyter på..
Då kan man önska att man hade ngn..
som kunde avlösa, man fick lite tid.. om bara så 5 min för att gå ut me tyzon..
En dusch i sin ensamhet utan att fundera på va som häner dpå utsidan draperiet!!

man ska sedan dessutom göra allt detta utan sjukt barn, men då kan vi ju tillägga allt annat som ska fixas.. inklusive jobb/dagis/städning aktiviteter etc etc..
Och man vet att det drjöer över 1 vecka tills man har en riktig sovmorgon.. o då har man 2 stycken.. o sen tar det nästan 2 veckor till nästa gång..

DÅ KAN JA ÖNSKA ATT JA HADE NÅGON ATT DELA MITT LIV MED!! SOM JA TRIVS MED.. SOM JA INTE BRÅKAR MED.. DÄR VI DELAR ANSVAR... DÄR BÅDA PARTER SER VA DEN ANDRE BEHÖVER!!..
DÅ ÖNSKAR JA ATT JA HADE LYCKATS HÅLLA IHOP MIN FAMILJ O ATT VI VA TRYGGA MED VARANDRA..

MEN... ja kan också känna lycka i att klara av allt detta o vara just ensamstående mamma..
Att det faktiskt inte är så tokigt ändå :)

Tyvärr känner jag ofta skuldkänslor..
ja tappar tålamodet för ofta enligt mig själv..
lyckas ja lära mitt barn.. kommer han växa upp med sunda värderingar o utvecklas åt rätt håll??
är min röra ibland för mkt för honom.. påverkar det honom negativt??
vad är rätt o vad är fel??..

Borde ja inte leka mer med mitt barn??
borde ja inte klara av fler saker som ensam mamma?
ja har ju bara 1 barn... vad gnäller jag för??..


fast vi har det bra ja o min son..
Vi har en fin relation... vi älskar varandra!!..
Och ja kommer kunna berätta att vi klarade oss bra jag o han.. fast det bara va vi 2..
Och visst, ja har gjort/gör saker som man kanske inte borde.. som ja själv inte tycker man borde..
man ja måste få leva mitt liv också... ja måste få töja på gränserna!!...
Jag måste få vara jag... så länge mitt barn inte tar skada utav det!!..


Mitt barn är allt jag har, den ENDA jag har!!
Mitt <3 är ditt <3. och ditt <3 är mitt <3

Kommentarer
Postat av: jen

Du är helt fantastisk!

2010-02-25 @ 23:06:22
URL: http://liveyourdream.webblogg.se/
Postat av: Patti

Tänk att det känns som att det där är jag som skriver!

Precis mina ord, precis min tankar! Skillnaden är att jag inte är "ensamstående", är ju ihop med pappa, men det är ändå bara jag som tar hela ansvaret.

Å sen att ja aldrig kan längta till tex, nästa helg då man vet att man ska få sova ut. Jag får sovmorgon om en viss person går med på det.

Men allt de andra du har skrivit.. Precis så tänker jag med!

Jag tycker du e en grym mamma! Du gör allt så himla bra!

Massa kramar



P.s . Har inte varit här inne så jätte mkt, eftersom din sladd va borta, så ja visste inte att du hade uppdaterat ;) D.s

2010-02-27 @ 10:01:43
URL: http://www.metrobloggen.se/FiinGuzzilago

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0